kvxhbpcj5tyo39ymfdil

Tomas von Brömssen

För en utsökt framställningskonst där det absurda och det rörande förenas i tyngdlöst clowneri med trygg västkustförankring, födande såväl hejdlösa skratt som varma eftertankar.” så lät motiveringen när Tomas von Brömssen tilldelades Povel Ramels Karamellodiktstipendium  1992.

Tomas von Brömssen har en publik från 15-85 år och är älskad i sina roller och framträdanden i allt från Albert och Herbert till Saltön eller den guldbaggebelönade rollen i Widerbergs ”Lust och fägring stor” liksom framträdanden med Håkan Hellström och egna revyer.

Tomas von Brömssen är uppväxt under relativt påvra förhållanden i stadsdelen Lunden i Göteborg och hade till en början ingen tanke på att bli skådespelare, även om han under ungdomstiden utövade en del amatörteater som delvis baserades på improvisation. Efter gymnasiet började hans läsa nordiska språk vid universitet för att bli lärare och spelade en del studentteater när han övertalades att söka teaterutbildning. Efter att ha misslyckats med att komma in på Scenskolan i Göteborg kom han i stället in i Malmö 1966. Efter examen 1969 var han en tid vid Malmö stadsteater och dess annexscen Unga Teatern innan han återvände till hemstaden och stadsteatern.

Under 1980-talet kom han till Folkteatern i samma stad där han periodvis varit tjänstledig för att spela revy m.m. innan han pensionerades 2003. På denna scen fick han sitt genombrott i Tok-Alfred (1981). Han uppvisade tidigt en stor mångsidighet och på 1970-talet sysslade han såväl med barnteater som pjässkrivande, bl.a. med ungdomsstycket Rycket tillsammans med Ola Lindegren (1975) som även gjordes för tv (1984). Han har också uppträtt som clown och med egna revyer, bl.a. enmansföreställningen Tomas 1 (1990), som i mycket bygger på hans erfarenheter från sin uppväxt i Lunden. Rollen som Herbert fr.o.m. andra omgången av situationskomediserien Albert & Herbert (1976) gjorde honom allmänt känd för svenska folket och har i mycket präglat bilden av honom även om han spelat många andra, mer väsensskilda roller. Det finns dock en del gemensamma beröringspunkter mellan ytterligheterna. Han förkroppsligar ofta ett slags vilsna och smått hjälpsamma karaktärer, nästan överåriga ”oskulder” som befinner sig i ett visst (självupplevt) underperspektiv i samhället. Herbertkaraktären var i väsentlig grad dominerad och känslomässigt manipulerad av sin gamle, sluge far.

Helt i linje med detta ligger framstående Brömssen-karaktärer på film som i Bulan(1990), En på miljonen (1995) och Hela härligheten (1998). Detta gäller kanske även den uppmärksammade scenrollen som Peer Gynt (1986) på Folkteatern i Göteborg i Lennart Hjulströms regi, där han tog fram en del av karaktärens inneboende ångest. Man får heller inte glömma bort hans insatser hos Bo Widerberg, bl.a. som förloraren iLust och fägring stor (1995).

Han har erhållit Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium 1979, Poppepriset 1986 för rollen i Peer Gynt och 1995 års Guldbagge för bästa manliga biroll för Lust och fägring stor.

Läs en personlig intervju med tomas von Brömssen här och framför allt – upplev honom i verkligheten i Stenberga i november!

Foto: Mats Bäcker